Jag ringer till Vårdcentralen. ”Infarten” sitter ju kvar och jag kan inte ta av den själv, sådant äcklar mig. Jag har som vuxen blivit känslig för sprutor, inte ens ett simpelt stick i fingret kan jag titta på. Vänder alltid bort blicken.
De skrattar lite åt dilemmat och jag kunde bara komma in under dagen så tar de bort den vid en tidslucka. Jag fick kanske vänta en kvart där tills det blev min tur, så det gick ju smidigt. Att traska dit bort – jag bor väldigt nära vårdcentralen – var inte så lätt. Det gick ju bra, men det gjorde ont i magen. Benen ville gå fortare, men då protesterade magen! Jag fick alltså promenera som en gamling, en käpp hade varit passande.
Att gå till vårdcentralen var ok, men att ta mig till matbutiken (kanske fyra gånger längre sträcka, vi pratar kanske en kilometer) fanns inte på kartan att jag skulle klara! Att själv laga mat var också ganska omöjligt, så min fundering nu var hur och vad skulle jag äta? Nu är det så att ett gymnasium ligger intill vårdcentralen och där finns förstås också en tillhörande matsal. Lyckligtvis säljer de mat även till utomstående, inte enkom förunnat gymnasieelever således. Jag köper dagens för femtio kronor. Det är tomatsoppa, därtill en laddning från salladsbuffén och gott bröd. Den här soppan hade jag gärna fått som första måltid efter operationen, den innehöll varken laktos eller gluten. Smaksatt med lite koriander och den var smaskens! Dessutom fick jag en rejäl portion, den räckte väl snarare för två och med mina nuvarande aptit räckte soppan för fyra…
Jag jobbade lite med ett projekt för en kund, men fortfarande är man inte på hög fart. Blev ganska snart trött. lägger mig i soffan. Sover. Läser.
Vi är ett gäng tjejer som spelar kort – ginrummy. Jag är usel på kortspel, för mig är det enbart en social grej. Och någon ska ju få flest poäng och således förlora och vara sämst. Den rollen tar jag så gärna så. Denna kväll var planen att jag skulle ha träffen hos mig. Insåg dock att jag hade inte ork och energi att driva det. Jag hade inte ens kunnat handla maten.
iMittLiv 